Betydelsen av utrymme för impopulära perspektiv
Ibland behövs en outsider som Musk för att påpeka det obekväma. Hans utskrattade fredsplan gör sig påmind i en ny verklighet av eftergifter och korruption.
En höstdag för tre år sedan sökte världens rikaste man mäkla fred i världens vid tidpunkten mest uppmärksammade krig.
Hans sammanfattade sin fredsplan mellan Ukraina och Ryssland i fyra punkter:
Håll nya val i de annekterade regionerna under FN:s överinseende. Ryssland lämnar om det är folkets vilja.
Krimhalvön blir formellt en del av Ryssland, precis som det har varit sedan 1783 (fram till Chrusjtjovs misstag).
Vattenförsörjningen till Krimhalvön säkerställs.
Ukraina förblir neutralt.
Tweeten blev mer eller mindre unisont utskrattad.
Och två tredjedelar av de som röstade i Musks enkät ratade förslaget.
De riktiga experterna ansåg att Musks framgång på sina egna områden felaktigt fått honom att tro att han kan bli framgångsrik på andras. På deras.
Hur vågade han?
Det ligger förstås något i kritiken att den som saknar expertis inte fullt ut kan förstå komplexiteten i en fråga.
Även om inte heller experterna haft särskilt stora framgångar.
Tre år senare pågår kriget fortfarande.
Även om det också pågår förhandlingar, och fredsplanen om 19 punkter ser bättre ut för Ukrainas del än den initiala på 28, ser det ut att vara svårt att föreställa sig en fred utan territoriella eftergifter.
Detta är förstås en knäckfråga. Ukraina med allierade fruktar att territoriella eftergifter skulle legitimera invasionen och leda till nya. Kritikerna att eftergifter är oundvikliga. Somliga pekar på att Ukraina hade varit “better off” om man accepterat den uppgörelse som låg på bordet i Istanbul 2022, strax efter invasionen.
