Curlingjournalistik och fejkstatistik: 16 dagar kvar till amerikanska valet.

Med lite mer än två veckor kvar till presidentvalet får vissa nyheter mer utrymme än andra.

NEW YORK. Om bara 16 dagar går USA till val.

Harris och Trump kampanjar i vågmästardelstaterna. Både deras och landets framtid står på spel.

Harris får hjälp av The Obamas och Trump av Musk.

Om detta finns mycket att läsa. Här följer några reflektioner om händelser som fått mindre utrymme från veckan som gått och som Stockholm Report finner viktiga att rapportera.

“Ivy league for Hamas”

Redan den 8:e oktober 2023 uttryckte en av Columbias professorer sin beundran för Hamas.

Joseph Massad beskrev i publikationen “The Electronic Intifada” hur “imponerande” det “palestinska motståndet” var.

Han var inte ensam om den sortens uppfattningar på elituniversitetet i New York.

Den 11:e oktober 2023 skrev gästprofessorn Mohamed Abdou “I’m with Hamas & Hezbollah & Islamic Jihad” och juridikprofessorn Katherine Franke sa efter attentaten att “alla israeliska studenter som varit tjänstgjort i IDF är farliga och borde inte vara på campus” (Israel har värnplikt för både män och kvinnor).

Radikala och antisemitiska strömningar på de amerikanska Ivy League-universiteten har lett både till kongressutfrågning och avgångna rektorer. Frågan är vad som förändrats.

Dessa prestigeuniversitet har hamnat i botten i yttrandefrihetsrankingar, men åberopat den yttrandefrihet som de i övrigt ogärna praktiserar för särskilda intressen. Propalestinsk fakultet och studentkultur har haft friare tyglar. Repressalier har i regel utmätts först efter omfattande kritik utifrån.

Skolledningen har länge haft överseende med uttrycken.

I januari höll Columbiafakulteten en utfrågning med studenten och aktivisten Khymani James. James liveströmmade disciplinärendet. Inför fakultet och följare sa han bland annat att “zionister inte förtjänar att leva” och att fakulteten ska vara “tacksam att jag inte bara går ut och mördar zionister”.

Khymani James stängdes av.

Men inte då, i samband med utfrågningen, utan tre månader senare - när utfrågningen fick uppmärksamhet.

“Det är gräsligt att uppmana till mördandet av judar”, sa Vita Husets talesperson Andrew Bates i ett uttalande.

Studentföreningen Columbia University Apartheid Divest, vilken James var en aktiv del av, bad om ursäkt för uttalandet.

En ursäkt den nu tagit tillbaka.

I samband med årsdagen av 7 oktober tar studentföreningen i stället bladet från munnen och stöttar Hamas rakt ut.

“One Year Since Al-Aqsa Flood, Revolution Until Victory”, lyder rubriken i en tidning som föreningen delat ut. Studenterna använder samma ord för attentatet som Hamas och professor Massad. I en artikel kallas terrorattacken som tog 1200 liv och 250 i gisslan som en “moralisk, militär och politisk seger”. Beväpnat motstånd är nödvändigt, anser föreningen.

Detta sker samtidigt som den judiska professorn Shai Davidai har stängts av från campus. Enligt beslutet har han “vid upprepade tillfällen trakasserat och hotat anställda”. Exakt på vilket sätt han skulle ha gjort det preciseras inte. Davidai har det senaste året exponerat antisemitism och radikalism på campus. Som ett led i det har han filmat när han konfronterar en fakultetsledare om hanteringen av aktivisterna, och kallat den palestinske professorn Rashid Khalidi “ett språkrör för Hamas”.

Mönstret känns igen och inte bara i universitetsmiljön. Häromveckan fick CBS-programledaren Tony Dokoupil utstå reprimander från ledningen sedan han ställt kritiska frågor till den uppburne författaren Ta-Nehisi Coates om dennes bok “The Message”, som bland annat avhandlar Israel-Palestina, i kanalens morgonprogram. CBS-chefer sa att man “brustit” i sin “redaktionella standard”. För en utomstående framstår det som att Dokoupils frågor borde utgöra skolboksexempel på just hög redaktionell standard. Lärdomen? Etablerade nyhetsmedier tolererar kritiska frågor när de riktas mot “rätt motståndare”.

Varför inleder jag brevet med att skriva om det här? Därför att Ivy league-universiteten fostrar framtidens makthavare, och därför att den radikala kulturen inte är unik för studentmiljön. Den finns överallt. Bland demokratiska väljare är de propalestinska aktivisterna många. När Kamala Harris nu kampanjar i Michigan så är det den här gruppens röster hon försöker vinna (de arabamerikanska väljarna och deras allierade har varit så missnöjda med Bidens och Harris Israelpolitik att de till och med överväger rösta på Donald Trump). Häromdagen bemötte hon en propalestinsk student i Wisconsin såhär.

Med andra ord: gruppen har visst inflytande.

Jag rekommenderar för övrigt Coleman Hughes recension av Ta-Nehisi Coates nya bok i The Free Press.

(För den som är intresserad har jag tidigare skrivit om radikal studentkultur här, här, här och här.)

Curlingjournalistiken inför valet

Kamala Harris har under sin kampanj först undvikit och sedan haft svårt att besvara frågor. Även så kallade “softfball question” (frågor som anses lätta att svara på) från vänligt inställda programledare har gett uppmärksammade svar. Som när Harris, som kampanjat på “glädje” och “förändring”, i “The View” inte kunde komma på vad hon skulle gjort annorlunda från Biden. Eller när hon i “The Late Show” sa att förändringen i fråga handlar om att hon varken är Biden eller Trump.

I CBS fick hon tuffare frågor. Exakt vad Harris svarade på dem fick tittarna inte riktigt veta eftersom tv-stationen i några fall klippte hennes svar fördelaktigt och i andra helt enkelt mute:ade dem och lät förklara vad hon menade genom att lägga på voiceovers.

Intervjun var en viktig beståndsdel i hennes valkampanj och som sådan potentiellt avgörande för väljare. CBS roll är att ställa rätt frågor, inte att påverka intrycket i någondera riktning. Programmet “60 minutes” gör anspråk på opartisk journalistik och tittarens förväntan är att det ska utföra sådan.

Till saken hör att Harris inte är den enda politiker vars svar tv-stationen klipper. Den senaste veckan har kongressens republikanske talman Mike Johnson visat hur hans intervjusvar klippts av samma station. Han har helt enkelt publicerat innehåll så som det presenterats i tv jämte hela svaren, filmade av hans medarbetare.

Så långt är behandlingen lika (även om man kan argumentera för att en intervju med en presidentkandidat inför ett presidentval borde ge tittaren möjlighet att se, och själv dra slutsatser utifrån, kandidatens fullständiga svar).

Skillnaden är att Johnson inte klipps fördelaktigt.

Lägg märke till skillnaden på vad som sändes i “Face the nation” och hur Johnson faktiskt svarade angående valsäkerhet.

Den som inte sett Johnsons inlägg på X utan bara tv-intervjun, berövas alltså beskrivningen om svårigheterna att säkerställa att bara medborgare röstar, och Demokraternas blockerande av den lag som kunde gjort saken lättare.

Även vad gäller orkanerna Helene och Milton klipps Johnsons kommentar om Demokraternas insats bort.

Jag ställer mig två frågor. Den första: hur påverkar den ovan redogjorda dubbelstandarden väljarnas uppfattningar om valrörelsen och vilken kandidat som är legitim att rösta på? Den andra: hur påverkar den ovan redogjorda dubbelstandarden, den dagen den för fler blir uppenbar, förtroendet för etablerade medier och deras fortlevnad?

FBI:s plötsliga korrigerande av brottsstatistiken

I den berömda debatten mot Kamala Harris i september sa Donald Trump att “brottsligheten har skjutit i höjden trots falska påstående”. Ett uttalande som omedelbart korrigerades av ABC:s programledare David Muir.

“President Trump, som du vet säger FBI att våldsbrotten faktiskt minskar i det här landet.”

En uppgift som nyhetsmedier inte var sena att använda i sina faktagranskningar. I samband med att FBI: statistik kom ut i september rubricerade var och varannan nyhetssajt med att våldsbrotten minskade 2022.

Nu har FBI - i tysthet - reviderat datan.

I ursprungsrapporten uppgav myndigheten att våldsbrotten minskade med 2,1 procent. I den nya, uppdaterade, skriver den att de ökat med 4,5 procent.

En skillnad på över sex procentenheter. Då ska man även ha i beaktning att det på flera håll blivit krångligare att rapportera brott. Den här intervjun med brottsstatistikexperten John Lott är värd att titta på i sin helhet.

Så, var är rubrikerna om att Trump faktiskt hade rätt om att brottsligheten ökat och att FBI nu reviderat sin statistik? De korrigerande rubrikerna lyser, med några få undantag, med sin frånvaro.

Inte heller den amerikanska tull- och migrationsmyndighetens färska uppgifter om att 662 566 människor med ett kriminellt förflutet - 13 009 är dömda för mord - som tagit sig in i landet har fått någon större uppmärksamhet.

Näringslivets busvissel och Trumps tullar

“Om det inte var synligt tidigare är det tydligt nu. Näringslivets skifte i inställning till Donald Trump. Om den förr växlat mellan att vara fientlig och agnostisk – mellan att markera avstånd till hans personlighet och bedöma hans politik utan att värdera denna personlighet – så intar den nu en varmare position.”

Jag skriver om Trumps intervju med Bloomberg och hur publiken gav honom gehör på plats i Chicago, i EFN:s Finansmagasinet.

---

Redan slutet av 1800-talet argumenterade kongressledamoten William McKinley, sedermera USA:s 25:e president, för att att höga tullar skyddar arbetare och industrier. Över 100 år senare hänvisar USA:s 45:e president till honom på sina kampanjmöten. Jag skriver om Trumps handelspolitik, också i Finansmagasinet.

Läs fler av mina texter i EFN:s Finansmagasinet här.

MALIN EKMAN

Och rabattkoden “SUBSTACK” gäller fortfarande här för den som är intresserad.