Det är lätt att svepas med på Demokraternas konvent
Demokraternas intalar väljarna att det egna partiet är det enda legitima - och hoppas att Harris smekmånadsfas varar över valdagen.
Det är lätt att svepas med.
Demokraternas konvent i Chicago är en politisk feel good-festival.
Demokraterna säger sig vara för allt som är svårt att vara emot. Frihet, rättvisa, empati med samhällets utsatta.
Obama var ”President of hope”. Harris ska bli ”President of joy”.
Talarna på scenen - och reklamfilmerna som spelas på storbildsskärmen som normalt hyllar hemmalagen Chicago Bulls och Blackhawks - presenterar Kamala Harris som en altruistisk övermänniska.
Hon har behjärtansvärda värderingar, är stentuff mot de som förtjänar det och outtröttligt omtänksam mot de som behöver det, och hon lagar fantastisk mat utan att ta åt sig äran.
Publiken tvivlar inte en sekund, har alltid nära till eufori.
I talarpauserna uppträder världsstjärnor som John Legend och Pink. Ryktet om Beyonce visar sig felaktigt.
Underhållning och allvar.
Harris vicepresidentkandidat Tim Walz talar om svårigheterna att få barn.
Han är tacksam för IVF och pekar på dottern i publiken, hon som fått namnet Hope.
När Hopes ögon tåras, tåras även mina. Och sonens gråtande ansikte griper tag i mig. Walz framstår som folk är mest. Varm och lätt att känna igen sig i. Hans parti framstår som det enda rimliga.
Det är också just denna bild Demokraterna vill förmedla. Den av ett parti med värderingar omöjliga att avfärda, av ett parti omöjligt att inte rösta på.
Och därtill att partiet är det enda legitima alternativet. Garanten för den amerikanska demokratins fortsatta överlevnad.
Problemet är att konventet är fyllt av lögner, halvsanningar och skenmanövrar.
Det börjar med president Bidens tal på måndagen.
I detta förvränger han vad Trump sagt om ”blodbad” och ”bra människor på båda sidor”. Samma Biden som sa sig vilja ena landet och poängterade att skulle bli både demokraters och republikaners president (Kamala Harris upprepar budskapet om ”alla amerikaners president” när hon accepterar nomineringen på torsdagskvällen).
Michelle Obama utmålar dagen efter Trump som ett hot mot IVF. Det är ett återkommande tema under konventet - trots att Trump sagt att han ”starkt stöttar tillgången till IVF”.
För den som värnar kvinnors självbestämmande över sina kroppar finns anledning att oroa sig över utvecklingen i republikanska delstater, men beskrivningen av Trump som abort- och IVF-motståndare är vilseledande.
Fokus på konventet ligger på identitet, snarare än idéer. Det viktiga är att Trump inte blir omvald.
Områden som kriminalitet, migration och inflation behandlas knappt alls. Trots att konventet hålls i Chicago. En stad som tampas med stora problem både vad gäller ekonomi och kriminalitet. I Ubern på väg till United Center varnar chauffören för en trend där bilar kapas och passagerare rånas. Uppmanar mig att jämföra med inte bara registreringsnummer utan bild på förare. Andra passagerare har berättat att de häromdagen på väg till konventet blev körda till fel plats och därefter rånade.
En verklighet långt ifrån bubblan inne i arenan.
Där utmålas Bidenaminstrationen som en succé. Trots att miljontals amerikaner fått mindre marginaler och högre kostnader under denna, är det en återvald Trump som utmålas som ett hot mot medelklassen.
Project 2025 återkommer som en varning, trots att Trump sagt att han inte tänker tillgodose lobbyisternas önskemål.
När Kamala Harris till slut kliver på scenen på torsdagskvällen så varnar hon för vad fyra ytterligare år med Trump skulle innebära. Det här, inskärper hon, är inte bara det viktigaste valet under våra liv, utan det viktigaste valet i hela nationens liv.
I arenan står alla enade bakom Harris. Superlativ sprutas från scenen. Men den enade fasaden döljer metoder som gjort den möjlig. Den oberoende kandidaten Robert F Kennedy Jr beskriver hur DNC arbetar för att få bort honom från valsedlar, och kandidaten Marianne Williamson uppger att hon nekats inträde till konventet eftersom hon inte gett Harris sitt helhjärtade stöd.
Det är valrörelse. Vissa knep är tillåtna. Men Demokraterna säger sig vara de vuxna i rummet. En självuppfattning som inte ifrågasätts. För när ledande demokrater far med osanningar och halvsanningar, granskas de inte lika ingående som när ledande republikaner gör det.
Ett förhållande som Kamala Harris och partiet sannolikt förstår och utnyttjar. Efter att ha kommit in i leken sent, sedan Biden hoppat av, och därmed inte bekantat sig med väljarna under en kampanj, fortsätter hon med att låta bli att ge intervjuer och presskonferenser.
När The Free Press gör en enkät på konventområdet och frågar journalister vad de tycker om att Kamala Harris inte ger intervjuer ler de och uttrycker förståelse.
En smekmånadsfas som mycket väl kan vara över valdagen.
Ps: om ni vill se och höra mer från konventet så pratar jag om det i EFN bl a här och här.
Och rabatten forsätter att gälla här för den som är intresserad.
Och: Harris är inte vald av partiet i gängse ordning, utan utsedd utan val och utan prövning, för att hon ska kunna ha tillgång till Bidens kampanj-kassa. (Red: och för att den enda gången hon ställt upp som intern kandidat fick hon noll röster.)
(Alltså ungefär lika demokratiskt utsedd som svenska partiledare.)
Tim Waltz är mannen som upprepade gånger ljugit om sin militärtjänst, och som falskt påstått att han tjänstgjort - i strid - i Irak. I verkligheten var det första han gjorde när han fick veta att hans enhet skulle till Irak, att han tog avsked och åkte hem från Italien där han var stationerad.
Under Covid beordrade han konstitutionsvidriga utegångsförbud och lät polis patrullera gatorna.
Och mycket mer som demonstrerar att han är en äkta socialdemokrat och representant för slavägarpartiet Demokraterna.
En motbild till den Kamala-vurm som annars tycks råda här i landet. Känslan av "skymning i Amerika" sänker sig!