Fler betraktar Republikanerna som ett arbetarparti - till och med facken
Den amerikanska fackjätten Teamsters beslut att inte stötta någon kandidat är en markering mot partiet det varit lierat med i ett sekel.
NEW YORK. Kamala Harris gör en poäng av amerikanerna som vänder Trump ryggen. I Pennsylvania hänvisade hon till 200 republikaner som ger henne sitt stöd och framställde Goldman Sachs och Wharton Business School som anhängare av hennes politik. Trump påminde under debatten tittarna om sina svagheter, men bilden av honom som bortvald och isolerad är bristfällig.
Stödet till honom kommer från delvis nya håll.
Flera tungviktare i Silicon Valley ger honom sitt stöd och andra är diplomatiskt tysta.
Runt om i landet säger sig en av fyra svarta män stötta Trump.
I Hamtramck, en förort till Detroit med muslimsk majoritet, valde borgmästaren Amer Ghalib nyligen att ge Trump sitt stöd med motiveringen att han visserligen inte håller med Trump om allt, men att expresidenten är en “man med principer”.
Det sista är att betrakta mer som en markering mot Biden och Harris än som stöd till Donald Trump. En protest mot innevarande administrations hantering av kriget mellan Israel och Hamas.
När jag besökte Hamtramck i början av året sa sig flera invånare jag pratade med planera att rösta på en tredjepartskandidat eller Donald Trump - som de egentligen ogillar. Orsaken var vad man betraktar som Bidens och Harris “medverkan till folkmord”.
Stödet till Trump är sannolikt tillfälligt (även om den muslimska gemenskapen är socialt konservativ och i stor utsträckning röstade republikanskt fram till en våg av islamofobi efter 11:e September).
Mer intressant är stödet från fackanslutna amerikaner. Det beskriver hur den politiska kartan håller på att ritas om - och republikanernas faktiska resa mot ett arbetarparti. En roll Trump och partiet länge aspirerat på.
På Republikanernas konvent i Milwaukee i juli intog en ovanlig talare podiet.
- Jag bryr mig inte om att jag blir kritiserad. Det är en ära att vara den första medlemmen i vår 120-åriga historia att tala på republikanernas konvent, sa Teamsters ledare Sean O’Brien.
Teamster är ett av USA:s största och mäktigaste fackförbund med alltifrån truckförare till piloter bland medlemmarna. Kritiken O’Brien refererar till kom från både högern och vänstern.
- Fackmotståndare krävde att president Trump skulle återkalla inbjudan. Vänstern kallade mig för förrädare, fortsatte O’Brien talet.
Det dubbla motståndet är centralt. Vänstern räknar med att fackanslutna arbetare är “deras”. Den gamla högern med att partiet ska tillvarata företagares intresse. Det magarepublikanska partiet hotar båda.
Trumps val av arbetarsonen JD Vance som vicepresidentkandidat befäste republikanernas aura som arbetarparti. Arbetarsonen som blev riskkapitalist och sedan författare och senator talar ofta till - och med - arbetare. Om amerikanska jobb, högre löner och dräglig levnadsstandard.
Det är oklart hur långt partiet är berett att sträcka sig för att vinna fackanslutna amerikaners gunst. Ledande republikaner har kritiserat PRO Act, ett lagförslag som syftar till att stärka amerikaners rätt att organisera sig fackligt, för att vara radikalt och gynna facken mer än arbetarna.
Samtidigt flirtar fackförbunden med partiet. I våras spenderade Teamsters 5000 dollar på senator Josh Hawleys återvalskampanj. Ett mer symboliskt än finansiellt tungt bidrag, eftersom det visade att ett av landets ledande fackförbund är redo att bortse från partietikett - och stötta alla som delar dess agenda.
För ett år sedan skrev JD Vance ett debattinlägg i Newsweek, vilket han inledde:
“För sjuttio år sedan kunde vd:n för General Motors säga att “det som är bra för General Motors är bra för USA.”
Resten av artikeln ägnade han åt att förklara varför det inte längre är fallet och ge sitt stöd till de då strejkande arbetarna i United Auto Workers “i deras kamp för högre löner och överlevnad på lång sikt”.
Genom att satsa på amerikansktillverkade bensinbilar vill han behålla amerikanska jobb - och knipa arbetarnas röster.
Republikanernas America first-retorik är knappast ny, men fackförbundens oblyga närmande av partiet måste betraktas som nytt.
Att en Teamstersledare för första gången på 120 år ställer sig scen på ett republikanskt konvent illustrerar ett verkligt skifte. En uppgörelse med en lång politisk tradition.
Teamsters ledare gjorde tydligt att förbundet inte “är bundet till någon eller något parti”. En talande tystnad med tanke på de historiska sympatierna.
Majoriteten av Teamsters 1,3 miljoner medlemmar sympatiserar nu med Republikanerna. Enligt en undersökning som förbundet själv gjort föredrar 59 procent Trump och 34 procent Harris. (Zoomar man ut och tittar på samtliga fackanslutna republikaner så identifierar sig sex av tio fortfarande som demokrater.)
Även bland småföretagare är stödet starkt. En färsk nationell undersökning ger Trump ett övertag med 11 procentenheter över Harris.
Trump är snabb med att bekräfta sina anhängare. Inte minst i områden där deras stöd till honom retar hans motståndare.
I våras begav Trump sig till en bodega i Harlem, nationellt känd efter att butiksbiträdet Jose Alba först åtalades för mord efter att ha dödat en rånare i självförsvar, för att möta väljare. Bodega and Small Business grupp, en förening med ett tusental latinamerikanska entreprenörer i staden, utfärdade i samma veva ett uttalande om att man “uppskattar Trumps stöd för skärpt tillsyn av butiksstölder som gör våra butiker farligare och mindre lönsamma på samma gång”. En månad senare höll Trump rally i The Bronx.
De amerikanska arbetarna är hårdvaluta för båda partier. Kamala Harris upprepar att hon är medelklassens kandidat och varnar för att Trump bara har sina rika vänners bästa för ögonen. Hennes hänvisning till stöd från Goldman Sachs, Wharton Business School och kända republikaner på debatten i Pennsylvania är dock talande.
Goldman Sachs vd har visserligen tonat ner Harris slutsats och Wharton Business School har tillbakavisat att man funnit en positiv inverkan av hennes politik.
Men namedrop-andet signalerar stöd från en elit som många av de amerikaner man vill vinna är misstänksamma mot. En del av Republikanernas framgång har varit att distansera sig från denna.
Om det är medelklassens stöd man vill ha är det denna man måste imponera på.
PS: Rabatten på “Skymning i Amerika” fortsätter att gälla här för den som är intresserad.
Den som vill kan lätt hitta klipp på Harris där hon försöker tala utan teleprompter, öronsnäcka eller manus. Det är i lika delar migränframkallande som det är lyteskomik.
Fördel Trump i det avseendet: både han och publiken vet exakt vem han är och hur han uttrycker sig, bombastiskt och burdust i lika delar, men utan Bidens eller Harris ordsallad.
Och det är nog mer det (förutom ekonomin och att Biden/Harris har hållit gränsen öppen för miljoner brottslingar*) som drar folk åt Trump-hållet:
"What you see is what you get", något som är värt en hel del, särskilt i ett land som USA där majoriteten av folket - oavsett politisk hemvist - /inte/ litar blint på media, till skillnad från Sverige där närmast samtliga 40+ lever efter mantrat "De säger ju på TeVe att...".
*Den som olovandes korsar en nationsgräns är en brottsling. Så även den som olovligen uppehåller sig i ett land.
Intressant artikel med Intressanta perspektiv. Långt ifrån vad Public Service kablar ut.