Totalitarismens nya kläder
Det politiska etablissemanget tror på vad det önskar är sant.
Vi befinner oss i en historisk omställning.
Exakt vad den betyder, och än mindre var den landar, är svårt att säga.
Klart är att det fundament som hållit det politiska etablissemanget samman håller på att krackelera.
Idéerna man trott på tas inte längre på bred front för givna. Flera sanningar har utmanats.
Från den om att våra koldioxidutsläpp håller på att kosta oss vår civilisations överlevnad till den om massmigrationens nettopositiva effekter.
I Europa ackompanjeras ovanstående med två ytterligare tuffa insikter: den om man har svårt att mäta sig i den globala konkurrensen och den om att man saknar tillräcklig försvarskapacitet i ett läge där man inte längre kan lita på andras välvilja.
För dem som genom åren insisterat att man har koll på läget och vet vad man håller på med är det dåliga nyheter.
Ändå kräver det politiska etablissemanget bibehållen makt och fortsatt förtroende.
I en tid där saker som hållits för sanna visat sig inte vara det, och de som utmanat narrativet misstänkliggjorts, anser sig det politiska etablissemanget ha rätt att fortsätta avgöra vad som är sant och gott och vem som har rätt att höras.
Internet ska saneras och kontrolleras. Digitala torg patrulleras. Staten avgöra när en individ är gammal nog att befinna sig online.
Det låter bättre att säga att det handlar om omsorg än kontroll.
