"We’ve got our own problems"

Trumps svar på pressträffen i Ovala rummet - och skratten som följde - pekar ut den geopolitiska riktningen.

Illustration: Midjourney

“Who has elections? Oh, Germany? I wish them luck. We’ve got our own problems.”

Donald Trumps pressträff-svar på en fråga om valet i Tyskland utlöste skratt i Ovala rummet. Vicepresident JD Vance tittade förtjust på sin chef som hade Donald Trump just dragit ett internskämt och MAGA fått en ny slogan.

America first med andra ord: Vi har våra egna problem.

I Europa har det inte framstått lika roligt.

Särskilt inte efter att Trump kallat Ukrainas folkvalde president Volodymyr Zelensky för “en diktator” och därmed blidkat Rysslands.

Varför kallar Trump Zelensky för en diktator?

Jag skulle själv söka svar med hjälp av “Ockhams rakkniv”, uppkallad efter franciskanermunken William Ockham. Principen innebär att man skär bort osäkra antaganden, och väljer närliggande hellre än långsökta förklaringar.

Det skulle kunna se ut ungefär såhär:

Varför kallar Trump Zelensky för en diktator?
För att Trump anser att han måste för att blidka Putin.

Varför vill han blidka Putin?
För att få Putin, som signalerat att han är redo att förhandla, till förhandlingsbordet.

Varför förhandla med Putin?
För att få slut på kriget.

Varför vill Trump få slut på kriget?
För att kunna dra tillbaka amerikanska åtaganden och sätta America first.

Varför sätta USA först?
För att Trump menar att USA ska prioriterar nationella frågor — “our own problems” — och anser anser att man inte har råd med omvärldsåtaganden.

Varför inte råd?
För att man gör bedömningen att statsskulden och räntekostnaderna för denna riskerar driva landet till statsbankrutt om inget görs.

Man skulle kunna även kunna göra analysen att Trumps ord om Zelensky snarare var ett uttryck för karaktärssvaghet (utöver ilskan över att det berömda samtalet till Zelensky 2019 ledde till att Trump ställdes inför riksrätt). Att han blev arg och hämndlysten när Zelensky beskyllde honom för att leva i en desinformationsbubbla. Ett uttalande som kom efter att Donald Trump felaktigt påstod att Ukraina startade kriget.

Påståendet att Ukraina skulle ha startat kriget skulle kunna leda till samma slags frågor som ovan:

Varför skyller Trump Rysslands invasion av Ukraina på den anfallna?
För att han anser att han måste för att blidka Putin.

Om vi använder “Ockhams rakkniv” får vi liknande svar som ovan (självklart finns det fler frågor att ställa och möjliga förklaringar).

Donald Trump är alltså ointresserad av den långsiktiga konsekvensen av att svika Europa, och upptagen av att lösa USA:s inhemska problem.

I detta gör han vad han anser krävs, även om det förnedrar Ukraina.

Det finns samtidigt en del personer i och kring Magarörelsen som tagit intryck av avvikande – och kontroversiella – röster, som till exempel Columbiaprofessorn Jeffrey Sachs. Sachs framhåller att konflikten mellan Ryssland och Ukraina inte började 2022 utan 2014, eller tidigare. Han menar att Ryssland såg USA:s stöd till demonstrationerna på Maidantorget (omfattningen av detta är omdebatterat), som ledde till att den proryske presidenten Viktor Janukovytj avsattes, som en av väst sanktionerad statskupp. Enligt Sachs fick det Ryssland att annektera Krimhalvön och ge stöd till separatister i Donbasregionen. Sachs har också sagt att Nato genom att bevilja östeuropeiska länder medlemskap ignorerat rysk oro, och att misslyckandet med att efterfölja Minskavtalen, som avsåg ge östra Ukraina större självstyre, skapade misstro. Sachs anser vidare att USA och väst bidragit till att eskalera spänningarna snarare än till diplomatiska lösningar.

Sachs anklagas för att kraftigt tona ner Rysslands ansvar, och hans tolkningar är kraftigt ifrågasatta.

Är det honom som Trump tagit intryck av?

Den amerikanske presidentens uttalanden den senaste veckan tyder på att han gått längre och kopierat delar av Putins retorik.

Det är intressant att se vilka Trump för närvarande inte lyssnar på.

I förhållande till uttalandenas karaktär är den relativa bristen på uppmärksamhet i amerikanska medier påfallande. Men också talande.

Det är tydligt (och förstås väntat) att amerikanerna är mindre intresserade av Europa än européerna. Något som Trump förhåller sig till. Han talar till sina egna väljare som vill “mind our own business” och dra tillbaka amerikanska åtaganden.

Ur Trumps perspektiv framstår det viktigare att ställa sig in hos Putin än allierade ledare i Europa.

Ett hårt slag mot Ukraina och Europa, som saknar medverkan vid förhandlingarna.

I kombination med till exempel det inledande uttalandet om valet i Tyskland sänder det iskalla signaler till Europa, som befinner sig i en svagare position än man önskar och förberett sig på.

I Wall Street Journal skriver analytikern Walter Russell Mead:

“Mr. Trumps Europapolitik kommer sannolikt att leda till ett av två resultat. Den kan fungera som en chockterapi, som skakar om européerna och tvingar fram förändringar som kan återupprätta Europas styrka och ge hopp om en ny och mer realistisk allians. Eller så kan den markera början på slutet för den transatlantiska gemenskapen, som har gett Europa dess längsta period av relativ fred sedan romarrikets storhetstid.

Oavsett vilket kommer Trumpadministrationens första försök till Europapolitik inte att glömmas i första taget. Européerna vet nu att Charles de Gaulle hade rätt – kontinenten kan inte räkna med amerikanska blanka checkar för alltid. Låt oss hoppas att våra chockade och arga europeiska vänner drar några kloka lärdomar från en tuff vecka.”

En mer angelägen än frågan “Kan vi förlåta USA?” är:

“Vad gör vi nu?”

/ME