Mediernas roll i den historiska skandalen
Det handlar inte om bristande journalistisk kompetens, utan om en ovilja att använda den.
PENNSYLVANIA. Ämnet som nästan ingen vågade prata om ventileras nu överallt.
I flera veckor har två amerikanska journalister, CNN:s Jake Tapper och Axios Alex Thompson, varit på bokturné och exponerat hur Vita huset i flera år försökte dölja vad det amerikanska folket – och en ansenlig del av resten av världen – såg med sina egna ögon.
I “Original sin” (Penguin Press, 2025) beskriver de alltifrån Bidens svårigheter att känna igen George Clooney, som han känt i många år, på en insamlingsgala till presidentens kampanj, till hans behov av manuskort inte bara framför tv-kameror utan i möten med sitt kabinett.
Flera “konspirationsteorier” visar sig i stor utsträckning vara sanna: från Vita husets medvetna undanhållande av sanningen om Bidens hälsa, till uppgifter om vem det egentligen var som styrde: en liten grupp rådgivare med i flera fall betydligt mer radikal agenda än presidenten.
Under flera år var det tabu att prata om Bidens mentala tillstånd. De som gjorde det riskerade smutskastning. Titta bara på den särskilde utredaren Robert Hur som artigt konstaterade att Biden var “en sympatisk, välmenande, äldre man med dåligt minne” och fick löpa medialt gatlopp till följd av uttalandet. Samma sak med Wall Street Journal-reportrarna Annie Linskey och Siobhan Hughes som avslöjade Bidens kognitiva kollaps bakom lyckta dörrar. Det var så sent som i början av juni förra året. Bara veckor senare skulle det bli smärtsamt uppenbart i direktsänd tv.
“Bidenfamiljens främsta styrka är att den lever i sin egen verklighet”, säger en källa i boken.
Problemet var att så många medarbetare, partikamrater och journalister spelade med i förnekelsen.
Jake Tapper tillhörde länge de senare.
Till slut, efter tv-debatten i juni 2024, tvingades det demokratiska partiet och etablerad nyhetsmedia erkänna vad som för publiken framstått tydligt i flera år. Att presidentens kognitiva tillstånd stadigt försämrades och befann sig på en nivå oförenlig med den ämbetet kräver.
För vanliga amerikaner var det sedan lång tid uppenbart.
Så hur kommer det sig att journalister var sist på bollen? De som har i uppdrag att granska makten? Som med sin tillgång till officiella makthavare och inofficiella källor äger försprång över allmänheten?
Det vore lätt att säga att det saknas kompetens, men det är inte sant.