Tack, Malin! Ser mycket fram emot att läsa det du skriver. Jag är så trött på pekpinnejournalistik så jag kreverar. Tror de verkligen att de gör något bra genom att förtiga och mörka? Eller handlar det bara om karriärer? För mig är det obegripligt, jag förstår verkligen inte. Som bemötandet av Lena Anderssons senaste. Är de som svarar henne så dåliga på att läsa, eller så rädda för verkliga diskussioner? Hur som helst djupt tacksam för er två och några till, som vågar och vill vara journalister på riktigt och respekterar oss läsare. Ni är oändligt viktiga.
Otroligt bra att ännu en journalist tar debatten med sitt eget skrå om detta. Du har säkert väldigt lite att vinna karriärmässigt och de "fina priserna" kanske uteblir, men i längden kommer du vara en av de som på riktigt stod på demokratins sida. Det är stort, det är modigt och det är vackert.
Det var en mycket bra debatt på det sätt att den klargjorde exakt det du påpekar: skillnaden mellan att rapportera så neutralt och objektivt man bara förmår, och den paternalistiska metoden där det tillrättalagda ofrånkomligt letar sig in.
Som prenumerant på Kvartal önskar jag att du kunde hitta ett sätt att samarbeta med dem, men de kanske inte riktigt har muskler att ha egen utrikesbevakning än.
Tråkigt att du slutar, Malin. Har alltid uppskattat det du har skrivit. Nu hoppas jag att man inte blir kölhalad i det här kommentarsfältet för en avvikande åsikt, men jag uppfattar det lite som att du tycker att svaret på att den etablerade journalistiken sviktar är att slå sig fri och göra sig oberoende. Min uppfattning är i alla fall att svaret på sviktande institutioner måste vara bättre och mer trovärdiga institutioner. Tycker generellt att folk har alldeles för stor övertro på sina egna förmågor att fatta trovärdiga beslut utifrån det som skrivs på sociala medier. Det blev särskilt tydligt under covid, men även under krigen i Ukraina och i Gaza har det varit uppenbart.
Sen får man verkligen respektera att medieklimatet blev mycket mer svårjobbat efter den 7 oktober och allt som följde efter det. Men driver du en podcast eller praktiserar “grävande journalistik” som vissa mindre seriösa aktörer väljer att kalla det samtidigt som du får din finansiering via Pateron eller egenvärvade sponsorer så har du egentligen ingen att svara upp mot. Driver du en opinonsbildande fristående mediekanal (typ Joe Rogan, Jordan Peterson eller Tucker Carlsson) kan du ta in vem som helst och be hen prata om vad som helst och motivera detta som yttrandefrihet. Det enda egentliga incitamentet du har är att generera klick, visningar och intäkter vilket så gott som alltid kräver ett potent och känslotriggande budskap.
Nu säger jag inte att allt detta är applicerbart i ditt fall, Malin, och säger inte att all form av alternativmedia är dåligt, men det är i alla fall min grundläggande take på hela den här kulturen som vi ser nu.
Christian, du skriver "Tycker generellt att folk har alldeles för stor övertro på sina egna förmågor att fatta trovärdiga beslut utifrån det som skrivs på sociala medier". Ja, det krävs en liten grävande journalist i oss alla för att bedöma vad som är sant och vad som är falskt. Jag tror ett öppet samhälle med full informationsfrihet och åsiktsfrihet är bästa sättet att lära sig detta. I en demokrati måste man per definition lita på gemene mans omdöme när det gäller att skilja information och desinformation och att bilda sig en egen uppfattning. Det är ett sundhetstecken om medborgarna ifrågasätter alla medier, även de etablerade.
De senaste decennierna har en farlig konformism smygit in i våra etablerade media vilket minskat deras trovärdighet. Integrationsproblemet sopades under mattan av både politiker och media i samförstånd för att inte gynna SD. Även utrikesrapporteringen har blivit osaklig och tendentiös för att inte gynna Ryssland, särskilt efter Krim-krisen 2014. Mattias Göranssons visade detta i sin artikel "Den svenska trollfabriken" i Filter för vilken han nominerades till Årets journalist. Till exempel fick inte människor på Krim komma till tals om vad de tyckte om "annekteringen". Media glömde bort händelserna 1995 då Ukraina gick in med militär och avsatte Krims folkvalde president Jurij Meskov. Nu har makthavarna i EU bestämt att ryska nyhetsmedier ska blockeras för att vi inte ska utsättas för rysk propaganda. Det är ett antidemokratiskt omyndigförklarande av oss medborgare.
För mig som verklig liberal är detta varningstecken. Det bästa botemedlet mot fascism och totalitärism är inte åsiktskorridorer och censur utan full åsiktsfrihet och informationsfrihet. Det är allas vår demokratiska skyldighet att lyssna på sakargument, själva bilda oss en uppfattning och bemöta varandra med respekt. Man kan vara kritisk till svensk migrationspolitik utan att vara rasist. Man kan vara kritisk till Rysslands-rapporteringen utan att vara rysstroll och stödja Putin. Vi medborgare klarar av att skilja information från desinformation och fakta från propaganda. De makthavare som inte litar på vårt omdöme är inte demokrater. Vi kan inte skydda oss mot fascism och totalitärism genom att försaka det vi vill försvara.
Malin, eftersom du upptäckt att du tvingas till något du inte kan acceptera med din egen uppfattning av det verkliga skeendet så är det rätt att sluta. Det är därmed inte sagt att du klarar en skälig ekonomi med Substack men har du råd ska du pröva. När fler och fler upptäcker att MSM inte uppfyller tillräckliga krav så kan det bli fler media som vill rekrytera journalister som dig.
Som du naturligtvis har sett så har Focus lämnat ett erbjudande att medverka i deras kvalitetsmagasin. Uppenbart som krönikör vilket är ett sätt är ganska vanligt idag
”Låter det rimligt, Malin Ekman? I så fall är du varmt välkommen att skriva här. Vi letar alltid efter sådana skribenter som du.
Hur kan man ens föreställa sig att ingrepp på det fria ordet på något vis skulle främja demokrati?
Märkligt nog tycks det främst vara personer ur gruppen ”journalister” som hyser denna hållning, vilket i sin tur signalerar just hur illa det står till inom dagens journalistik.
Du var en av få som fick mej att för ett antal år sedan söka BRETT för att kunna kika bakom de massivt samstämmiga berättelserna som envetet ’bevisade’ att Trump-ä-dum, etc., sååå lätt att bli hjärntvättad
Jag håller med dig om din analys till 100 %, Malin. Ett land som inte har konsekvensneutrala journalister och akademiker får svårt att värna demokratin och hålla sig stabilt i en föränderlig omvärld. Vi har också haft en trist vecka med osakliga recensioner och kritik för vår bok ”Den mjuka staten”. Att anpassa sig och självcensurera pga ”prosocial motives” och ”harm concerns” är en farlig väg att gå, se exv. Clark et al 2023 https://www.pnas.org/doi/10.1073/pnas.2301642120
Intressant. Jobbigt om man blir utfryst om man har "fel" åsikter. Sånt händer ju ibland.
Toleransen är ju inte så hög ibland. Men beroende på vad man befinner sig i för sällskap är det helt OLIKA åsikter som inte accepteras! Jag har liksom befunnit mig i både väldigt vänsterinriktade miljöer och högerinriktade. I vissa sällskap får man inte tycka eller säga A och i andra får man gärna tycka eller säga A men bör passa sig väldigt noga för att tycka eller säga B.
Om man som jag tycker att vänstern har rätt i en del och högern rätt i en del annat (vilka nu "högern" är) blir det inte lätt. Enklast är att inte vara politisk alls. Fast det blir ju lite trist om ingen vågar tycka eller säga något alls.
Om man dessutom är en rätt ensam person med svaga vänskaper och ännu svagare lojaliteter så blir det ju ännu smartare att vara en person som inte tycker så mycket alls om någonting. För man lär ju inte bli försvarad av någon man knappt känner.
"Taxonomy of scientific censorship
Types of censorship
Hard Authorities (e.g., governments, universities, academic journals, professional societies) exerting power to prevent dissemination
Soft Formal or informal social punishments or threats of them (e.g., ostracism, reputational damage) aimed at pressuring the target"
Detta är intressant, det som är "Soft" fick mig att tänka på det som händer i filmen Moneyball när ekonomen/statistikern (som spelas av en ganska ung och lite småfet skådespelare vars namn jag glömt) inte riktigt vågar prata om sin nya mer datadrivna och statistikdrivna baseball-filosofi och hur man bör bygga ett baseball-lag och vad man bör spendera sina pengar i sin lagbudget på. Han nämner i en scen i början av filmen, innan Brad Pitts rollfigur anställer honom, just att om han säger något så blir han "ostracised". Ja, så är det nog ibland. Att vara försiktig med vad man säger medför mindre risker. Har man pengar och är ekonomiskt oberoende och har starka vänskapsband och lojaliteter, folk som försvarar en i vått och torrt, är det väl enklare att säga vad man verkligen tycker och tänker.
Hur det är bland forskare vet jag inte, men Moneyball handlar ju mer om hur man tillämpar ekonomi och statistik i praktiken än om forskning, men samtidigt bygger filosofin kring hur man bygger ett baseball - lag på en slags forskning och vetenskap och statistik. Hela filmen handlar om att man försöker bygga ett lag som ska ge så mycket som möjligt för så lite pengar som möjligt och kunna slå lag med 2-3 gånger högre spelarbudget. Intressant film, fast den går inte på djupet så jättemycket kring ekonomin och statistiken kring idrottslagsekonomi, vetenskapen kring det, utan det är först och främst en dramafilm.
Det är du som har rätt - och det är dom som har fel.
Inte så lite fel heller. Jag har faktiskt lite svårt att förstå hur man inte kan inse detta.
Speciellt med tanke på yrkesgruppen, förmodad insikt kring värdet av det fria ordet och demokratiska värden medmera.
Det enda jag kan tänka mig är att det är högst medvetet, och att man gör principiella undantag för vad man uppfattar som "the greater good" - gammal ohederlig dubbel-standard - och jag tror att det är högst kontraproduktivt.
Som mycket annat man ägnar sig åt.
Vad är nästa steg ? 🤔
I USA hörs det ju röster (i social media med många följare) i vild panik som är fyllda av vitglödgat hat, som på fullt allvar menar att det är dags att både avrätta Trump, eller med en annans ord, un-alive:a honom - för att det är "krig", och detta bör göras innan (valet ?) moståndarna gör just detta mot dom själva.
Borde inte detta vara högst straffbart, eller allra minst censureras, leda till cancel eller dylikt ?
Hypotes: om lön, karriär, socialt umgänge och självbild/-uppfattning samt känsla av värde/status är avhängigt att ha fel, så har de flesta hellre fel än rätt.
Detta då vad som är rätt (i social, psykologisk och kulturell mening) är beroende av ens grupptillhörighet och hur gruppen definierar/rationaliserar rätt/fel.
Är det då (socialt) rätt att hävda att tyg o/e pappmasker stoppar virus-partiklar (för att ta ett relativt aktuellt exempel), så både upplever man det som rätt och agerar därefter, alldeles oavsett fakta, empiri osv. Man kommer dessutom att synnerligen aggressivt attackera den som ifrågasätter gruppens sanning, för att förhindra att gruppens sammanhållning, den egna statusen/positionen osv påverkas.
När det dessutom kodifieras i någon form av lära, även om den är löst formulerad (som värdegrunden), så blir effekten just "For the Greater Good" som du säger, och inte nog med att undantag blir acceptabla - det blir en moralisk plikt, ett imperativ, att göra /vad som helst/ för att försvara, och hålla "The Cause" renlärig. Med risk för att begå Godwin-ning, Heinrich Himmler noterade att för att få soldaterna att göra det de gjorde mot försvarslösa civilister så var han tvungen att framhålla det som en moralisk plikt bara de särskilt skickade klarade av; jämför med svenska (och amerikanska) journalister - nog finns det klara drag av att se sig som just särskilt skickade och upphöjda över pöbel och plebej, ett slags frälse med skyldighet att berätta sanningen på sådant vis den är lämpad för menigheten att ta del av?
Stämmer säkert väl. Jag kan förstå det på det planet.
Men jag har svårt att begripa/acceptera det just för att jag själv inte fungerar så, alls.
Ps: Faktum är att dårarna nämnda på slutet i min text inte bara jämförde Trump med Hitler. Dom kallade honom faktiskt för "Hitler".
Jag har svårt att se den likheten.
Vad har han för övrigt gjort som kan tolkas som genuint ondskefullt i någon mening, egentligen ?
Han må vara smidig som en buffel på en syjunta, och burdus. Och i övrigt kanske både det ena och det andra.
Men han har ju även gjort en hel del som vissa tolkat som bra.
Och andra möjligen mindre bra.
Men Hitler ?
Blev det inte olagligt att förminska den s.k Förintelsen 1 Juli föresten ?
Nu bor dom ju förvisso inte här, men jag anses att dom tagit hatet till en helt oskälig nivå.
Dessutom är mycket av det saker som ANTAS ska hända, eller ANTAS ha hänt, och så vidare.
Vi som följt det hela opartiskt i åratal kan nog vara eniga om att mycket inte har skötts helt enligt gängse normer eller enligt samma måttstockar som brukligt.
"Men jag har svårt att begripa/acceptera det just för att jag själv inte fungerar så, alls."
Instämmer helt - och man ska inte acceptera det, anser jag. De flesta kan fås att skärpa sig, om man kommer på hur man ska nå deras samvete och förnuft - problemet är att i skock förstärks allt till minsta gemensamma nämnare.
Som Trump-hat. Det sitter som en reflex och fördelen för den som dresserat folk att reflexmässigt reagera med "Jamen Trump!" är att ingen diskussion om sakfrågor eller fakta är möjlig.
Diskutera att Obama, som närmast helgonförklarades av svensk media, har med råga rekordet i utomrättsliga avrättningar som president, eller att det var han som gav CIA klartecken att döda "fiender till USA" (inklusive andra länders medborgare, i dessas hemländer) om presidenten gav klartecken, eller Obamas grovt rasistiska retorik, eller. . .
Det vill vi inte diskutera; därför "Jamen Trump!".
Att det ständigt drar fram Hitler är nog mer projektion i psykologisk bemärkelse än något annat; de vet på ett djupt undermedvetet plan att det är de själva som ligger nära Hitler i åsikter, gärningar, beteende osv, och projicerar därför skuldkänslorna över detta på sina motståndare så att skulden för det hela kan läggas på dessa: "Trump är så usel att han tvingar mig att resonera som jag gör, därför är det rätta att kalla honom Hitler!".
Det bästa man kan göra är att använda kontrollerbara fakta för att avslöja hur mycket de ljuger (även för sig själva): effekten blir att diskussionens publik kommer att svänga till din sida, eller i alla fall i riktning sans och förnuft, inte minst för att den skrikande, ovettiga och aggressiva kvinnan (som det är i 9 fall av 10) inte kan bete sig ordentligt.
Om man ska diskutera sådant här alls, i sitt sociala liv. Det medför en mycket hög kostnad, som vi väl vet.
Vilken hemsk guilt by association - jämförelse mellan tyska nazisoldater och svenska journalister! Helt vidrigt.
Du kunde nog gjort samma poäng och fått fram din poäng (vad den nu var, något om att ibland måste man göra något som egentligen är fel för allmänhetens bästa? Och då jämför du journalistik med folkmord och krigsbrott, smaklöst och helt oproportionellt) ändå utan att jämföra journalister med nazisoldater.
En annan bättre jämförelse man kunde gjort är väl i så fall möjligen att jämföra med någon som inte berättar om att det finns dolda skatter på ett område bakom ett minfält för att undvika att folk som tänker kortsiktigt vandrar iväg över minfältet i jakt på pengar och skatter, vilket gör att de riskerar sina liv. Då skyddar man folket genom att inte berätta om skatterna för dem, men man är samtidigt inte helt ärlig. Lite så kanske journalister ibland tänker - man vill inte skriva eller säga vissa saker för man är rädd för vilka följder det får. Att man avstår pga att man är orolig för vad det man skriver skulle kunna leda till. Man ser sig som en mer upplyst beskyddare som vill skydda de mindre intelligenta från att ta dåliga beslut.
Fast då blir det problematiskt om journalisterna själva inte förstår vad som är bäst och lever i en egen liten trygg bubbla långt ifrån otrygga förorter. På Södermalm är det lättare att säga ja till invandring och vara den med de fina åsikterna (allas lika värde m.m.) om man inte drabbas av segregationen själv. Det är svårare om man bor i ett mer slummigt område.
Eller så kanske vissa journalister är lite hjärntvättade och fått för sig att feminism är det enda rätta och rättvisa och jämställda, och låter denna uppfattning ligga till grund för vad de värderar att skriva om. Woke-journalistik är tydligen väldigt lönsamt också, många klick blir det har jag hört. Frågor om till exempel bostadsbrist och anställningstrygghet är väl inte lika lönsamma att skriva om och ger färre kommentarer och mindre reaktioner.
Men att jämföra journalister med nazisoldater var rätt smaklöst och bedrövligt. Det är ju en så enorm skillnad mellan att begå hemska gärningar som nazisoldat och att skriva dåliga texter som journalist, texter där man inte ger en neutral bild utan lite vinklad och skönmålande. Det är en helt annan nivå och sak att som nazisoldat begå brutala och hemska gärningar.
Den sociologiska-psykologiska mekanismen jag beskriver är korrekt återgiven; så fungerar grupper när de utvecklas mot allt större fanatism och sektmentalitet, något som är väl belagt och stämmer in på svensk journalistkår som helhet.
Avs. journalistik och nazism, slå upp Julius Streicher. Han avrättades för sin journalistik.
Du borde nog oroa dig lite mer för att Trump uppviglat folk att invadera Kapitolium än för att det finns enskilda individer som skriver saker om att avrätta honom på nätet. Jämför vad Trump gjorde när han förlorade valet med vad Hillary Clinton gjorde när hon förlorade -- eller för den delen hur Al Gore hanterade förlusten år 2000 när han ju egentligen vann.
Istället för att jämföra demokratiska politikers agerande med Trumps agerande sitter du och skriver om de absolut sämsta eller mest extrema exemplen bland anhängare till demokraterna som skriver extrema saker på nätet. Förstår du inte hur vinklad du själv är när du tänker så? Väldigt selektivt urval.
Och så dyker en anonym "Rikard" upp och uppmuntrar dig också.
Så mycket skrivs om höger och vänster när jag upplever att det i själva verket handlar om: sant eller falskt!
Eller kejsarens nya kläder Titta bara på det som hänt runt Biden. Ingen ifrågasatte hans kognitiva förmåga och sjukdomsliknande rörelsemönster bland demokraterna, speciellt inte pressekreteraren i Vita Huset! Inte ens läkaren Jill Biden ville erkänna hans urusla prestation i valdebatten mot Trump. Alla runt Biden ljög! Inklusive Harris! Och de tror att folk inte fattar? MSM behandlar sina läsare som om vi inte ser att kejsaren är naken! Journalistiken är under belägring - det är just nu det största demokratiska hotet!
Dags att visa sitt stöd till de som hoppat av!
Glad följare och prenumerant till Malin! Ser fram emot att läsa om USA från en riktig journalist!
Din journalistik är precis så som man vill ha den: Välvalda ämnen, komplexa frågor som redovisas utifrån skilda perspektiv, en intelligent analys som pekar ut möjliga riktningar. Allt paketerat med vassa formuleringar och empati. Att du valt att lämna SvD är väldigt tråkigt, men det stärker dig och din journalistiska övertygelse (som jag hoppas kommer få fler följare). Kanske kan det bli en läxa för det stora mediehusen när journalister som inte värjer sig för jobbiga frågor skapar egna plattformar som drar publik. Kvartal är en spelare som verkar lyckats hittills, så det finns hopp. All lycka till!
Malin Ekman, en sak som nog är viktig att känna till - eller vettig att känna till för dig - är att länken till Aktuellt går till en sida på SVT Play där det endast står att avsnittet av Aktuellt inte är tillgängligt längre. Men om du spelade in programmet på videobandspelare eller något mer modernt kunde du ju lägga ut det på Youtube eller liknande, med SVT:s tillåtelse.
Jag missade att du var med i Aktuellt. Jag tittar inte så ofta längre. Jag är lite trött på nyheter och medieetablissemanget som inte bryr sig om de frågor som är viktiga för mig - bland annat därför är jag trött på det, det finns nog flera anledningar om jag tänker efter lite mer än jag orkar göra nu. Men nu ska jag laga mat istället.
Tack, Malin! Ser mycket fram emot att läsa det du skriver. Jag är så trött på pekpinnejournalistik så jag kreverar. Tror de verkligen att de gör något bra genom att förtiga och mörka? Eller handlar det bara om karriärer? För mig är det obegripligt, jag förstår verkligen inte. Som bemötandet av Lena Anderssons senaste. Är de som svarar henne så dåliga på att läsa, eller så rädda för verkliga diskussioner? Hur som helst djupt tacksam för er två och några till, som vågar och vill vara journalister på riktigt och respekterar oss läsare. Ni är oändligt viktiga.
Ha en skön sommar!
Otroligt bra att ännu en journalist tar debatten med sitt eget skrå om detta. Du har säkert väldigt lite att vinna karriärmässigt och de "fina priserna" kanske uteblir, men i längden kommer du vara en av de som på riktigt stod på demokratins sida. Det är stort, det är modigt och det är vackert.
Det är värt mycket att veta att man ändå står där med rak rygg, stolt och stark i övertygelse om att man gjort rätt, trots att det kostar.
Skolios-patrasket får fortsätta att styra rakt ned mot avgrunden.
Tack själv!
Det var en mycket bra debatt på det sätt att den klargjorde exakt det du påpekar: skillnaden mellan att rapportera så neutralt och objektivt man bara förmår, och den paternalistiska metoden där det tillrättalagda ofrånkomligt letar sig in.
Som prenumerant på Kvartal önskar jag att du kunde hitta ett sätt att samarbeta med dem, men de kanske inte riktigt har muskler att ha egen utrikesbevakning än.
Ha en fin sommar!
Du e grym, du säger sanningen som den är, utan krusiduller,
Det är exakt sån journalistik "jag" vill läsa,
SANNINGEN, varken mer eller mindre, varken höger eller vänster,
ALLT, SOM DET ÄR.
Jag märker en sak här, den mesta kritik du får tycks vara från vänster journalistik, (undrar va de kan bero på)
Tack för att du rörde om i grytan. Trevlig sommar!
Jättebra, heja och hurra!
Tråkigt att du slutar, Malin. Har alltid uppskattat det du har skrivit. Nu hoppas jag att man inte blir kölhalad i det här kommentarsfältet för en avvikande åsikt, men jag uppfattar det lite som att du tycker att svaret på att den etablerade journalistiken sviktar är att slå sig fri och göra sig oberoende. Min uppfattning är i alla fall att svaret på sviktande institutioner måste vara bättre och mer trovärdiga institutioner. Tycker generellt att folk har alldeles för stor övertro på sina egna förmågor att fatta trovärdiga beslut utifrån det som skrivs på sociala medier. Det blev särskilt tydligt under covid, men även under krigen i Ukraina och i Gaza har det varit uppenbart.
Sen får man verkligen respektera att medieklimatet blev mycket mer svårjobbat efter den 7 oktober och allt som följde efter det. Men driver du en podcast eller praktiserar “grävande journalistik” som vissa mindre seriösa aktörer väljer att kalla det samtidigt som du får din finansiering via Pateron eller egenvärvade sponsorer så har du egentligen ingen att svara upp mot. Driver du en opinonsbildande fristående mediekanal (typ Joe Rogan, Jordan Peterson eller Tucker Carlsson) kan du ta in vem som helst och be hen prata om vad som helst och motivera detta som yttrandefrihet. Det enda egentliga incitamentet du har är att generera klick, visningar och intäkter vilket så gott som alltid kräver ett potent och känslotriggande budskap.
Nu säger jag inte att allt detta är applicerbart i ditt fall, Malin, och säger inte att all form av alternativmedia är dåligt, men det är i alla fall min grundläggande take på hela den här kulturen som vi ser nu.
Christian, du skriver "Tycker generellt att folk har alldeles för stor övertro på sina egna förmågor att fatta trovärdiga beslut utifrån det som skrivs på sociala medier". Ja, det krävs en liten grävande journalist i oss alla för att bedöma vad som är sant och vad som är falskt. Jag tror ett öppet samhälle med full informationsfrihet och åsiktsfrihet är bästa sättet att lära sig detta. I en demokrati måste man per definition lita på gemene mans omdöme när det gäller att skilja information och desinformation och att bilda sig en egen uppfattning. Det är ett sundhetstecken om medborgarna ifrågasätter alla medier, även de etablerade.
De senaste decennierna har en farlig konformism smygit in i våra etablerade media vilket minskat deras trovärdighet. Integrationsproblemet sopades under mattan av både politiker och media i samförstånd för att inte gynna SD. Även utrikesrapporteringen har blivit osaklig och tendentiös för att inte gynna Ryssland, särskilt efter Krim-krisen 2014. Mattias Göranssons visade detta i sin artikel "Den svenska trollfabriken" i Filter för vilken han nominerades till Årets journalist. Till exempel fick inte människor på Krim komma till tals om vad de tyckte om "annekteringen". Media glömde bort händelserna 1995 då Ukraina gick in med militär och avsatte Krims folkvalde president Jurij Meskov. Nu har makthavarna i EU bestämt att ryska nyhetsmedier ska blockeras för att vi inte ska utsättas för rysk propaganda. Det är ett antidemokratiskt omyndigförklarande av oss medborgare.
För mig som verklig liberal är detta varningstecken. Det bästa botemedlet mot fascism och totalitärism är inte åsiktskorridorer och censur utan full åsiktsfrihet och informationsfrihet. Det är allas vår demokratiska skyldighet att lyssna på sakargument, själva bilda oss en uppfattning och bemöta varandra med respekt. Man kan vara kritisk till svensk migrationspolitik utan att vara rasist. Man kan vara kritisk till Rysslands-rapporteringen utan att vara rysstroll och stödja Putin. Vi medborgare klarar av att skilja information från desinformation och fakta från propaganda. De makthavare som inte litar på vårt omdöme är inte demokrater. Vi kan inte skydda oss mot fascism och totalitärism genom att försaka det vi vill försvara.
Malin, eftersom du upptäckt att du tvingas till något du inte kan acceptera med din egen uppfattning av det verkliga skeendet så är det rätt att sluta. Det är därmed inte sagt att du klarar en skälig ekonomi med Substack men har du råd ska du pröva. När fler och fler upptäcker att MSM inte uppfyller tillräckliga krav så kan det bli fler media som vill rekrytera journalister som dig.
Lycka till.
Som du naturligtvis har sett så har Focus lämnat ett erbjudande att medverka i deras kvalitetsmagasin. Uppenbart som krönikör vilket är ett sätt är ganska vanligt idag
”Låter det rimligt, Malin Ekman? I så fall är du varmt välkommen att skriva här. Vi letar alltid efter sådana skribenter som du.
Jon Åsberg Chefredaktör och ansvarig utgivare”
Hur kan man ens föreställa sig att ingrepp på det fria ordet på något vis skulle främja demokrati?
Märkligt nog tycks det främst vara personer ur gruppen ”journalister” som hyser denna hållning, vilket i sin tur signalerar just hur illa det står till inom dagens journalistik.
Vi står inför svåra tider…
Tack Malin E!
Du var en av få som fick mej att för ett antal år sedan söka BRETT för att kunna kika bakom de massivt samstämmiga berättelserna som envetet ’bevisade’ att Trump-ä-dum, etc., sååå lätt att bli hjärntvättad
Jag håller med dig om din analys till 100 %, Malin. Ett land som inte har konsekvensneutrala journalister och akademiker får svårt att värna demokratin och hålla sig stabilt i en föränderlig omvärld. Vi har också haft en trist vecka med osakliga recensioner och kritik för vår bok ”Den mjuka staten”. Att anpassa sig och självcensurera pga ”prosocial motives” och ”harm concerns” är en farlig väg att gå, se exv. Clark et al 2023 https://www.pnas.org/doi/10.1073/pnas.2301642120
Intressant. Jobbigt om man blir utfryst om man har "fel" åsikter. Sånt händer ju ibland.
Toleransen är ju inte så hög ibland. Men beroende på vad man befinner sig i för sällskap är det helt OLIKA åsikter som inte accepteras! Jag har liksom befunnit mig i både väldigt vänsterinriktade miljöer och högerinriktade. I vissa sällskap får man inte tycka eller säga A och i andra får man gärna tycka eller säga A men bör passa sig väldigt noga för att tycka eller säga B.
Om man som jag tycker att vänstern har rätt i en del och högern rätt i en del annat (vilka nu "högern" är) blir det inte lätt. Enklast är att inte vara politisk alls. Fast det blir ju lite trist om ingen vågar tycka eller säga något alls.
Om man dessutom är en rätt ensam person med svaga vänskaper och ännu svagare lojaliteter så blir det ju ännu smartare att vara en person som inte tycker så mycket alls om någonting. För man lär ju inte bli försvarad av någon man knappt känner.
"Taxonomy of scientific censorship
Types of censorship
Hard Authorities (e.g., governments, universities, academic journals, professional societies) exerting power to prevent dissemination
Soft Formal or informal social punishments or threats of them (e.g., ostracism, reputational damage) aimed at pressuring the target"
Detta är intressant, det som är "Soft" fick mig att tänka på det som händer i filmen Moneyball när ekonomen/statistikern (som spelas av en ganska ung och lite småfet skådespelare vars namn jag glömt) inte riktigt vågar prata om sin nya mer datadrivna och statistikdrivna baseball-filosofi och hur man bör bygga ett baseball-lag och vad man bör spendera sina pengar i sin lagbudget på. Han nämner i en scen i början av filmen, innan Brad Pitts rollfigur anställer honom, just att om han säger något så blir han "ostracised". Ja, så är det nog ibland. Att vara försiktig med vad man säger medför mindre risker. Har man pengar och är ekonomiskt oberoende och har starka vänskapsband och lojaliteter, folk som försvarar en i vått och torrt, är det väl enklare att säga vad man verkligen tycker och tänker.
Hur det är bland forskare vet jag inte, men Moneyball handlar ju mer om hur man tillämpar ekonomi och statistik i praktiken än om forskning, men samtidigt bygger filosofin kring hur man bygger ett baseball - lag på en slags forskning och vetenskap och statistik. Hela filmen handlar om att man försöker bygga ett lag som ska ge så mycket som möjligt för så lite pengar som möjligt och kunna slå lag med 2-3 gånger högre spelarbudget. Intressant film, fast den går inte på djupet så jättemycket kring ekonomin och statistiken kring idrottslagsekonomi, vetenskapen kring det, utan det är först och främst en dramafilm.
Det är du som har rätt - och det är dom som har fel.
Inte så lite fel heller. Jag har faktiskt lite svårt att förstå hur man inte kan inse detta.
Speciellt med tanke på yrkesgruppen, förmodad insikt kring värdet av det fria ordet och demokratiska värden medmera.
Det enda jag kan tänka mig är att det är högst medvetet, och att man gör principiella undantag för vad man uppfattar som "the greater good" - gammal ohederlig dubbel-standard - och jag tror att det är högst kontraproduktivt.
Som mycket annat man ägnar sig åt.
Vad är nästa steg ? 🤔
I USA hörs det ju röster (i social media med många följare) i vild panik som är fyllda av vitglödgat hat, som på fullt allvar menar att det är dags att både avrätta Trump, eller med en annans ord, un-alive:a honom - för att det är "krig", och detta bör göras innan (valet ?) moståndarna gör just detta mot dom själva.
Borde inte detta vara högst straffbart, eller allra minst censureras, leda till cancel eller dylikt ?
Eller är det samma dubbel-standard igen...
Intoleransens tidsålder är här.
Hypotes: om lön, karriär, socialt umgänge och självbild/-uppfattning samt känsla av värde/status är avhängigt att ha fel, så har de flesta hellre fel än rätt.
Detta då vad som är rätt (i social, psykologisk och kulturell mening) är beroende av ens grupptillhörighet och hur gruppen definierar/rationaliserar rätt/fel.
Är det då (socialt) rätt att hävda att tyg o/e pappmasker stoppar virus-partiklar (för att ta ett relativt aktuellt exempel), så både upplever man det som rätt och agerar därefter, alldeles oavsett fakta, empiri osv. Man kommer dessutom att synnerligen aggressivt attackera den som ifrågasätter gruppens sanning, för att förhindra att gruppens sammanhållning, den egna statusen/positionen osv påverkas.
När det dessutom kodifieras i någon form av lära, även om den är löst formulerad (som värdegrunden), så blir effekten just "For the Greater Good" som du säger, och inte nog med att undantag blir acceptabla - det blir en moralisk plikt, ett imperativ, att göra /vad som helst/ för att försvara, och hålla "The Cause" renlärig. Med risk för att begå Godwin-ning, Heinrich Himmler noterade att för att få soldaterna att göra det de gjorde mot försvarslösa civilister så var han tvungen att framhålla det som en moralisk plikt bara de särskilt skickade klarade av; jämför med svenska (och amerikanska) journalister - nog finns det klara drag av att se sig som just särskilt skickade och upphöjda över pöbel och plebej, ett slags frälse med skyldighet att berätta sanningen på sådant vis den är lämpad för menigheten att ta del av?
Stämmer säkert väl. Jag kan förstå det på det planet.
Men jag har svårt att begripa/acceptera det just för att jag själv inte fungerar så, alls.
Ps: Faktum är att dårarna nämnda på slutet i min text inte bara jämförde Trump med Hitler. Dom kallade honom faktiskt för "Hitler".
Jag har svårt att se den likheten.
Vad har han för övrigt gjort som kan tolkas som genuint ondskefullt i någon mening, egentligen ?
Han må vara smidig som en buffel på en syjunta, och burdus. Och i övrigt kanske både det ena och det andra.
Men han har ju även gjort en hel del som vissa tolkat som bra.
Och andra möjligen mindre bra.
Men Hitler ?
Blev det inte olagligt att förminska den s.k Förintelsen 1 Juli föresten ?
Nu bor dom ju förvisso inte här, men jag anses att dom tagit hatet till en helt oskälig nivå.
Dessutom är mycket av det saker som ANTAS ska hända, eller ANTAS ha hänt, och så vidare.
Vi som följt det hela opartiskt i åratal kan nog vara eniga om att mycket inte har skötts helt enligt gängse normer eller enligt samma måttstockar som brukligt.
Det finns en hel del som kan ifrågasättas.
Det piskas medvetet upp osämja.
Och många är medskyldiga till detta.
Men hatet... Vart ska det leda ?
Inte till något positivt, sulle jag tro.
CW 2.0
"Men jag har svårt att begripa/acceptera det just för att jag själv inte fungerar så, alls."
Instämmer helt - och man ska inte acceptera det, anser jag. De flesta kan fås att skärpa sig, om man kommer på hur man ska nå deras samvete och förnuft - problemet är att i skock förstärks allt till minsta gemensamma nämnare.
Som Trump-hat. Det sitter som en reflex och fördelen för den som dresserat folk att reflexmässigt reagera med "Jamen Trump!" är att ingen diskussion om sakfrågor eller fakta är möjlig.
Diskutera att Obama, som närmast helgonförklarades av svensk media, har med råga rekordet i utomrättsliga avrättningar som president, eller att det var han som gav CIA klartecken att döda "fiender till USA" (inklusive andra länders medborgare, i dessas hemländer) om presidenten gav klartecken, eller Obamas grovt rasistiska retorik, eller. . .
Det vill vi inte diskutera; därför "Jamen Trump!".
Att det ständigt drar fram Hitler är nog mer projektion i psykologisk bemärkelse än något annat; de vet på ett djupt undermedvetet plan att det är de själva som ligger nära Hitler i åsikter, gärningar, beteende osv, och projicerar därför skuldkänslorna över detta på sina motståndare så att skulden för det hela kan läggas på dessa: "Trump är så usel att han tvingar mig att resonera som jag gör, därför är det rätta att kalla honom Hitler!".
Det bästa man kan göra är att använda kontrollerbara fakta för att avslöja hur mycket de ljuger (även för sig själva): effekten blir att diskussionens publik kommer att svänga till din sida, eller i alla fall i riktning sans och förnuft, inte minst för att den skrikande, ovettiga och aggressiva kvinnan (som det är i 9 fall av 10) inte kan bete sig ordentligt.
Om man ska diskutera sådant här alls, i sitt sociala liv. Det medför en mycket hög kostnad, som vi väl vet.
Vilken hemsk guilt by association - jämförelse mellan tyska nazisoldater och svenska journalister! Helt vidrigt.
Du kunde nog gjort samma poäng och fått fram din poäng (vad den nu var, något om att ibland måste man göra något som egentligen är fel för allmänhetens bästa? Och då jämför du journalistik med folkmord och krigsbrott, smaklöst och helt oproportionellt) ändå utan att jämföra journalister med nazisoldater.
En annan bättre jämförelse man kunde gjort är väl i så fall möjligen att jämföra med någon som inte berättar om att det finns dolda skatter på ett område bakom ett minfält för att undvika att folk som tänker kortsiktigt vandrar iväg över minfältet i jakt på pengar och skatter, vilket gör att de riskerar sina liv. Då skyddar man folket genom att inte berätta om skatterna för dem, men man är samtidigt inte helt ärlig. Lite så kanske journalister ibland tänker - man vill inte skriva eller säga vissa saker för man är rädd för vilka följder det får. Att man avstår pga att man är orolig för vad det man skriver skulle kunna leda till. Man ser sig som en mer upplyst beskyddare som vill skydda de mindre intelligenta från att ta dåliga beslut.
Fast då blir det problematiskt om journalisterna själva inte förstår vad som är bäst och lever i en egen liten trygg bubbla långt ifrån otrygga förorter. På Södermalm är det lättare att säga ja till invandring och vara den med de fina åsikterna (allas lika värde m.m.) om man inte drabbas av segregationen själv. Det är svårare om man bor i ett mer slummigt område.
Eller så kanske vissa journalister är lite hjärntvättade och fått för sig att feminism är det enda rätta och rättvisa och jämställda, och låter denna uppfattning ligga till grund för vad de värderar att skriva om. Woke-journalistik är tydligen väldigt lönsamt också, många klick blir det har jag hört. Frågor om till exempel bostadsbrist och anställningstrygghet är väl inte lika lönsamma att skriva om och ger färre kommentarer och mindre reaktioner.
Men att jämföra journalister med nazisoldater var rätt smaklöst och bedrövligt. Det är ju en så enorm skillnad mellan att begå hemska gärningar som nazisoldat och att skriva dåliga texter som journalist, texter där man inte ger en neutral bild utan lite vinklad och skönmålande. Det är en helt annan nivå och sak att som nazisoldat begå brutala och hemska gärningar.
Den sociologiska-psykologiska mekanismen jag beskriver är korrekt återgiven; så fungerar grupper när de utvecklas mot allt större fanatism och sektmentalitet, något som är väl belagt och stämmer in på svensk journalistkår som helhet.
Avs. journalistik och nazism, slå upp Julius Streicher. Han avrättades för sin journalistik.
Fattade mycket väl vad du menade.
Lämmel-effekten, kallar jag den.
Du borde nog oroa dig lite mer för att Trump uppviglat folk att invadera Kapitolium än för att det finns enskilda individer som skriver saker om att avrätta honom på nätet. Jämför vad Trump gjorde när han förlorade valet med vad Hillary Clinton gjorde när hon förlorade -- eller för den delen hur Al Gore hanterade förlusten år 2000 när han ju egentligen vann.
Istället för att jämföra demokratiska politikers agerande med Trumps agerande sitter du och skriver om de absolut sämsta eller mest extrema exemplen bland anhängare till demokraterna som skriver extrema saker på nätet. Förstår du inte hur vinklad du själv är när du tänker så? Väldigt selektivt urval.
Och så dyker en anonym "Rikard" upp och uppmuntrar dig också.
Du måste ha missat den bortklippta delen där han ber folk gå hem och sköta det hela fredligt, genom val.
Men det är inte så konstigt för det är ju oftast bortklippt, så då blir ju kontexten en helt annat.
Det är litet det som har diskuterats här.
Men klippet i helhet går att hitta.
Och då blir ju budskapet inte fullt likadant. Inte sant ?
Invadera, världens mest beväpnade land, ELLER en protestaktion.
Det får man bilda sig en egen uppfattning om.
Sedan, Trump MOT Hillary, skojar du?
Var det Trump som betalade X miljoner för att fabricera en kupp mot Hillary ?
Var det han som buggade sin egen kampanj innan den ens drog igång ?
Det finns många fler exempel.
Du måste leva med rejäla skygglappar...
Jag tog extremexempel när det gällde folks extrema/oproportonerliga hat, för att det har en poäng.
De är inte så extrema längre.
Det sades dessutom på tuben inför 100.000 tals följare, det skrevs inte.
Och det är bara 2 exempel.
Jag tycker inte att polarisering är något att elda på.
Men du verkar både rätt polariserad och stridslysten.
Det är inte jag. Kontroversiell möjligen.
Jag försöker vara objektiv och att alltid stå i mitten tills saken ör rejält undersökt. Det kan ta ett tag ibland.
Och just den här saken är det förmodligen inte många Svenskar som lagt ner tid på att undersöka, än jag.
Skulle jag tro.
Det blir ett problem - polarisering pga skev bevakning.
Det är det som diskuteras.
Tack Malin! Fler sådana som Du!!!
Heja Malin! Du hör till de modiga ( Matt Taibbi Schellenberger).
Så mycket skrivs om höger och vänster när jag upplever att det i själva verket handlar om: sant eller falskt!
Eller kejsarens nya kläder Titta bara på det som hänt runt Biden. Ingen ifrågasatte hans kognitiva förmåga och sjukdomsliknande rörelsemönster bland demokraterna, speciellt inte pressekreteraren i Vita Huset! Inte ens läkaren Jill Biden ville erkänna hans urusla prestation i valdebatten mot Trump. Alla runt Biden ljög! Inklusive Harris! Och de tror att folk inte fattar? MSM behandlar sina läsare som om vi inte ser att kejsaren är naken! Journalistiken är under belägring - det är just nu det största demokratiska hotet!
Dags att visa sitt stöd till de som hoppat av!
Glad följare och prenumerant till Malin! Ser fram emot att läsa om USA från en riktig journalist!
Din journalistik är precis så som man vill ha den: Välvalda ämnen, komplexa frågor som redovisas utifrån skilda perspektiv, en intelligent analys som pekar ut möjliga riktningar. Allt paketerat med vassa formuleringar och empati. Att du valt att lämna SvD är väldigt tråkigt, men det stärker dig och din journalistiska övertygelse (som jag hoppas kommer få fler följare). Kanske kan det bli en läxa för det stora mediehusen när journalister som inte värjer sig för jobbiga frågor skapar egna plattformar som drar publik. Kvartal är en spelare som verkar lyckats hittills, så det finns hopp. All lycka till!
Malin Ekman, en sak som nog är viktig att känna till - eller vettig att känna till för dig - är att länken till Aktuellt går till en sida på SVT Play där det endast står att avsnittet av Aktuellt inte är tillgängligt längre. Men om du spelade in programmet på videobandspelare eller något mer modernt kunde du ju lägga ut det på Youtube eller liknande, med SVT:s tillåtelse.
Jag missade att du var med i Aktuellt. Jag tittar inte så ofta längre. Jag är lite trött på nyheter och medieetablissemanget som inte bryr sig om de frågor som är viktiga för mig - bland annat därför är jag trött på det, det finns nog flera anledningar om jag tänker efter lite mer än jag orkar göra nu. Men nu ska jag laga mat istället.