Tre mot en - men Donald Trump var sin egen värsta fiende

Trump misslyckades med sin viktigaste uppgift: att behålla disciplinen i syfte att övertyga de väljare som ännu vacklar mellan alternativen.

---

PHILADELPHIA. Harris och Trump hade varsin utmaning inför sammandrabbningen i Philadelphia. Harris att visa väljarna vem hon är och vad hon går för. Trump att lansera sig själv som en valbar kandidat för en bredare väljarbas genom att uppvisa en mer disciplinerad sida av sig själv.

Harris lyckades bättre än Trump.

Trump hade att förhålla sig till programledarnas dubbelstandard (jag återkommer till den) och en tre mot en-dynamik i studion. Hans nästa utmaning var att strunta i det och behålla fattningen.

Trumps misslyckande med utmaningen kan ha kostat honom presidentposten.

I början av debatten såg det ut som att han var på väg mot den. Trump gav svar på tal på Harris inövade inledning. Ställde sitt eget cv mot hennes och korrigerade hennes påståenden. Som att dementera de felaktiga uppgifterna om att han skulle vara emot IVF och vilja införa ett nationellt abortförbud. Som att jämföra tillståndet för medelklassen under båda administrationer. Som att förklara att många av jobben som Harris tar åt sig äran för var “bounce back jobs” som hans administration skapat och som tillfälligt försvann under pandemin.

Det är just där Trump borde uppehålla sig. Vid det som talar för sig självt, sådant som de flesta mittenväljare, som är avgörande att erövra, med sina egna ögon ser och erfar men möjligen behöver påminnas om.

Priserna i matbutikerna. Det mindre utrymmet i plånboken. Kriminaliteten och otryggheten på gatan. De politiskt motiverade rättsfallen. Den destabiliserad omvärlden. Den illegala invandringen över södra gränsen mot Mexiko. Den godtyckliga inställningen till yttrandefrihet.

Och: vad han avser göra åt saken.

I stället fortsatte Trump med att under återstoden av debatten veckla in sig i sensationella - liksom omstridda - uppgifter och karaktäristiskt tillspetsade uttalanden.

I den 33:e minuten:

“I Springfield äter de hundar, människorna som kom in, de äter katter, de äter husdjuren till de som bor där.”

Programledaren David Muir bröt in med att säga att staden förnekar att det skulle finnas bevis för saken, varpå Trump svarade:

“Jag har sett det på tv. Folk på tv säger att deras hundar förts bort och blivit mat.”

Vanliga amerikaner är sannolikt mindre oroliga över att deras husdjur ska flås och tillagas som människoföda, än vad den illegala invandringen som sådan innebär för deras vardag och landets framtid.

I form av förlorad kontroll av vem som tar sig in och vad hen tar sig för. I form av påverkan på ett ansträngt välfärdsystem. I form av påverkan på nationell säkerhet.

Även om husdjursuppgifterna från Ohio visar sig vara riktiga, är det svårt att se hur hänvisningen till dem skulle hjälpa Trump att vinna valet. Hans manér riskerar snarare att alienera de väljare han behöver. Att kalla Kamala Harris för “marxist” och varna för att hennes migrationspolitik skulle göra USA till ett “Venezuela på steroider” lär resonera mer med de väljare som för länge sedan bestämt sig för att rösta på honom än de som överväger det. Då hade det varit bättre att tydligare peka på hennes faktiska förslag och hur dessa förändrats med opinionsvindarna.

Stigmat kring att rösta på Donald Trump håller på att avta. Alltfler för Trump “atypiska” väljare verkar beredda att öppet ge sitt stöd. Från tidigare demokratiska politiker till Wall Street-typer, techmoguler och storstadsamerikaner långt från sinnebilden av anhängare i röda MAGA-kepsar. Väljare som i stor utsträckning stöttar Trump i protest mot utvecklingen i det demokratiska partiet.

För Trump handlade debatten om att utöka denna grupp, lansera sig som en valbar kandidat för en bredare massa.

Han hade slagläge. Enligt New York Times ledde han med en procentenhet inför debatten. En ställning som såg ut att omprövas under sändningstid. Bettingsajterna reviderade sina odds i realtid.

Moderatorernas journalistiska dubbelstandard gjorde det inte lätt för Trump. De var nitiska i sitt faktagranskande av hans uttalanden, men lät Harris passera. ABC:s David Muir ifrågasatte till och med om Trump verkligen varit sarkastisk när han uttalade sig om valförlusten, i stället för att låta väljarna själva avgöra saken. Behandlingen av Harris var mer förlåtande. Hon fick göra felaktiga påståenden om alltifrån Sjätte januari och Trumps inställning till IVF till hans uttalanden om “blodbad” och “fine people on both sides” utan att det föranledde något ingripande.

En individ som aspirerar på världens viktigaste ämbete måste kunna hålla sig kylig i den sortens situationer.

Förmodligen hade det varit lättare för tv-tittare och väljare att se igenom denna dubbelstandard om Trump svarat med större fattning. Uppträtt med den statsmannamässighet som han ser ut att behöva.

I stället gjorde han sig till sin egen värsta fiende och förde moderatorerna och Harris i famnen på varandra.

Fick Harris att se ut som den vuxna i rummet när hon sa “Som jag sa, ni kommer att höra en massa lögner”.

Trump gjorde helt enkelt Harris en tjänst.

PS: Rabatten på “Skymning i Amerika” fortsätter att gälla här för den som är intresserad.